Halabja Gasattack

För 27 år sen, den 16 mars 1988 bombades Halabja -en kurdisk stad- under kriget mellan Iran och Irak med kemiska gaser av Saddam Hussein, ledaren av Irak. Minst 5000 personer dog och ungefär 10 000 skadades allvarligt, även många instängda djur dog av gasen när de inte hade någon chans att fly. Bara några få personer överlevde, även de med bl.a sjukdomar som lung-/ögon-/hudsjukdomar likt hudcancer och flera kvinnor som hade blivit utsatt för gasen fick missfall när de skulle födda eller så kunde de inte alls få barn. Det var inte den första gången som Irak använde sig av bomber för att knäcka Irans försvar men gasattacken i Halabja är den mest brutala och omtalande. Anfallet leddes av Ali hassan al- nbyecmajid (kemiska Ali) vilket även hade varit en av dem som hade kommit på den nya gasen. Al-majid var Husseins kusin.

Först när gasen släpptes över staden så säger överlevande att den luktade gott likt gröna äpplen, många trodde att de hade blivit bombade med parfym. Det var inte förrän boskap och människor började kräkas och utveckla brännskadeliknande sår på kroppen som medborgarna i Halabja börjades fattas av panik.

– Det var som domedagen, alla försökte bara överleva, säger Sarkhel Ghafar Hama-Khan, som då var elva år gammal. Det var krig mellan Iran och Irak, och Irak bombade staden Halabja med kemiska vapen och med napalm, de ville döda alla, säger Sarkhel -en överlevande från gasattacken- i en intervju.

– Det var verkligen som den sista dagen, mammor och pappor försökte bara överleva själva, de sprang och lämnade sina barn. Mer än 200 barn blev övergivna i attacken, en av dem var en bäbis som bara var 40 dagar gammal. Så sent som förra året kunde DNA-test visa vilken familj han kom från och han återförenades med sin familj, fortsätter Sarkhel med en skälvande röst.

Kwestan Akam Faraj som var vittne i rättegångarna mot Saddam Hussein och hans kusin Ali Hassan al-Majid, också kallad kemiske Ali.

– Varje människa har en dag som var den lyckligaste i livet. Ända tills jag dör, kommer jag aldrig bli så glad som jag var den dagen när jag åkte till rättegången, och såg dem i de anklagades bur, förklarar Kwestan i en annan intervju.

Orsaker

En orsak är att Ali Hassan Al-majid och Saddam Hussein nyligen hade uppfunnit ett nytt kemiskt vapen och ville se hur många personer de kunde döda under en kort tid.  Saddam Hussein ville ha makten över kurdkontrollernade områden i norra irak. Kurdistan hade stora oljetillgångar som han ville ha åt. Han påstog att kurderna inte var riktiga irakier. Pengarna Irak fick från att sälja oljan för, köpte de kärnvapen och kemikalier av. Saddam Hussein hade planer att utöka sin makt samtidigt som kurderna slogs för att bli självständiga. Grannlandet Iran hade väldigt stora oljetillgångar, år 1980 förklarar Iraks trupper krig mot Iran. Ett år senare köper Irak 800 ton kemikalier som de tar in i landet som Saddam tänker andvända till att göra senapsgas och nervgas. År 1988 släpper Hussein stora mängder blandat farliga gasbomber över Halabja.

Konsekvenser

Efter folkmordet i Halabja fick man bevis på att Irak hade kemiska vapen inom landet -vilket är olagligt i krig-. År 2003 i mars meddelade George W.Bush att USA skulle attackera mål inom Irak. Bara efter tre veckor var USA’s styrkor inom Bagdads gränser. Styrkorna mötte hårt motstod från bl.a självmordsbombare och Saddam Husseins män. Den 9 april samma år var Bagdad intagen av amerika, men Saddam med familj och många av hans närmaste män hade lyckas fly från staden.

Koalitionsstyrkorna påbörjade snabbt sökningen efter högt uppsatta under Saddam Husseins styre. Till hjälp hade man bland annat tillverkat en kortlek med bilder de efterspanade ledarna som soldaterna spelade med.

Den 22 juli 2003 dödades Saddams två söner i en eldstrid efter att någon hade gett ett tips om deras gömställe. Samma år hittades även Saddam och tre år senare -den 30 december- hängdes han för folkmordet även om han förnekade sin inblandning.

 

Sveriges radios artikel är väldigt pålitlig eftersom dem intervjuar personer som var där på plats och vet verkligen hur allt kändes och hur de påverkade deras liv. En bra källa är en person som upplevde händelsen på plats. Svårt för någon i Sverige att sitta och bedöma vad de verkligen var som att gå igenom det. De behöver inte vara någon som var med i kriget heller utan kan också vara någon som upplevt konsekvenserna.

(Moa)

 

Flera intervjuer har även kretsat runt attacken i Halabja. En intervju som jag har fått mycket information ifrån är intervjun med Sarkhel som hade precis blivit elva år innan gasattacken. Han är en av de få som överlevde eftersom att Sarkhel och hans mamma skulle precis gå hem efter att ha handlat mat i utkanten av staden när gasbomberna släpptes. I intervjun så berättar Sarkhel ganska grundligt hur gasen luktade, hur alla människor bara försökte att fly och hur det var att -efter flera dagar- tillsammans med sin mamma åka tillbaka till staden för att samla ihop några av deras ägodelar och att han då såg väldigt många döda kroppar liggande överallt i staden.

Källan är inte den mest säkraste för det hade gått tio år mellan att Sarkhel upplevde gasattacken och att han blev intervjuad, han var heller inte så gammal så han kan ha förstärkt händelsen väldigt drastiskt eller glömt bort delar av  händelsen. Fast jag väljer att använda mig av intervjun p.g.a att när man upplever något sådant hemskt så är det en väldigt liten chans att man glömmer den upplevelsen, även om man bara var ett litet barn när det hände.

Jag har även läst igenom andra intervjuer med personer som var med i gasattacken där de flesta förklarar samma sak. Man kan inte vara helt säker på att personerna inte har lyssnat på varandra och hittat på nya delar att lägga till. Fast just att de är så många som de är värkar det troligt när alla berättar ungefär samma sak men ur olika perspektiv, t.ex Kwestan Akam Faraj som berättar hur hon, hennes mamma och ena syskornet flydde för livet och lämnar deras gamla mormor bakom sig och hur den bästa dagen i hennes liv var när Saddam Hussein och hans kusin Ali Hassan al-Majid tvingades vittna för sina brott.

Dock kan inte Sarkhel -eller någon annan från Halabja- säga att det var på Saddam Husseins order som Halabja blev bombad så det kan kanske vara att det var Iran eller någon annan som bombade staden likt Saddam hävdade. Saddam Hussein kan vara okskyldig.

Vill du läsa mer om hur det var att uppleva händelsen som utspelade sig i Halabja så kan du läsa Romanen “Som en svart vind” skriven av Hama Dostan (utgiven som en inbunden bok år 1999) som överlevde gasattacken och bestämde sig att skriva en bok på svenska. Om du letar efter en bra och trolig källa är romanen dock inte kanske den bästa, den är ju trots allt en roman.

(Saga)

 

Det här är trovärdig källa för att det är en intervju från tidningen. Hon i artikeln var där och flydde från Halabja. Den kan vara trovärdig för att hon var där när det hände, en otrovärdig källa är någon som har skrivit av nåt som är skrivet som i sin tur är skrivet av någon.

Här säger hon lite om hur det var efter händelsen.

– Jag var 17 år när jag först flydde från Halabja. Då var staden en mycket bra, glad, kulturstad. När jag återvände 1991 såg jag att speciellt kvinnorna i staden levde ett väldigt hårt liv. Det var fattigt och det fanns inget liv i staden.

Hon hjälper till att bygga upp Halabja så som det var förr, hon bestämde sig för att göra något åt problemen i Halabja och var med och startade ett kvinnocenter kallad Amez. Efter att ha drivit kvinnocentret som erbjöd olika kurser arbetar hon nu med att omvandla kvinnocentret till en folkhögskola. Hennes dröm är att verksamheten ska kunna sprida sig utanför Halabja till andra kurdiska städer. Hon säger att det finns många problem i staden som sjukdomar, handikapp, astma och psykiska åkommor. Hon säger att det heller inte finns något för ungdomarna där. Ett annat problem som hon pekar på är den splittring som skett i staden sedan islamistiska partier fått inflytande. Något som skedde när de kurdiska partierna hade konflikter med varandra.

– Hittills är det bara en person som blivit dömd för att ha sålt kemiska stridsmedel till regimen och det var en holländare som blev dömd till 15 år i fängelse. Nu jobbar våra politiker för att attacken mot Halabja ska bli erkänd som ett folkmord av det internationella samfundet. Vi hoppas att detta kommer att öppna upp möjligheten för att de länder som sålde de kemiska vapnen till Saddam kommer att få betala skadestånd. Skadestånd som vi kan använda för att bygga upp staden. För det var inte bara 5000 personer som dödades av bomberna. De krossade en hel stad, säger Awaz Daleni.

(Emil)